En artikelserie i fem delar. Del 2 av 5.
Har du någonsin hört en kvinna stolt säga “OCH det bästa, den har fickor?!”. Vi vet ju alla vilken wow-effekt en så simpel bit av tyg kan göra med ett plagg, men något som du kanske inte visste var att just fickor inte var en del av en kvinnas plagg förrän första världskriget.
Under medeltiden hade kvinnor som en påse knuten innanför underkjolen, som de nådde genom ett hål som de ofta fick klippa själva för att lättare komma åt den. Då den inte var fastsydd kunde de använda påsen till alla kläder i garderoben, och “fickan” var därför ofta broderad och utsmyckad, och något som de höll väldigt privat.
Under 1600-talet blev kvinnokläderna mer komplexa - mindre praktiska och tightare, och på grund av detta började kvinnorna bära deras “ficka” utanför kläderna som en väldigt tidig version av en handväska, kallad ridikyl.
Kvinnor hade mindre frihet och stannade hemma mer än män. Modeindustrin var dominerad av män, och de tyckte helt enkelt att kvinnor inte behövde vara praktiskt klädda på samma sätt som de själva. Eftersom att det var männen som jobbade, bar alla dokument osv, så var det de som behövde vara praktiska och funktionella, jämställt och logiskt va? Hmm… skulle inte tro det.
Det var inte förrän tidigt 1900-tal som kvinnor åter tog rätten till funktionella kläder. Suffragetterna sydde fickor i de kläder som de hade köpt, och utvecklade sen en så kallad Suffragette-kostym med sex insydda fickor. Industrin var fortfarande mansdominerad med det gamla tänket att kvinnor inte behövde dem.
Under första världskriget lämnade männen sina jobb för att strida i kriget, och vilka tog över? Kvinnorna såklart. Från att tänka att kvinnor måste stanna hemma till att ta över allting var en stor förändring som inte bara påverkade modeindustrin. Kvinnokläder som tidigare var skapade för att se snygga ut, blev äntligen praktiska och funktionella för den moderna jobbande kvinnan. Detta gav också kvinnor frihet att tjäna egna pengar, och inom kort också rätten att rösta.
Det finns ett talesätt om att “bära byxorna i relationen”, vilket är när personen tar de stora besluten för de båda - vilket är bokstavligen var kvinnorna nu gjorde när de började bära byxor (med stora fickor!) som ett resultat av kriget.
På 1920-talet revolutionerade Coco Chanel industrin när hon lanserade byxor även i vardagligt mode och inte bara för den arbetande kvinnan i fabrik. Hon har många gånger sedan dess förändrat modeindustrin med sitt nytänkande.
Efter båda krigen tog det feminina modet över igen, och kläderna blev ännu en gång tightare vilket ledde till att fickorna försvann. Detta är anledningen till att det än idag generellt är färre fickor i kvinnokläder jämfört med män. Därför är det kanske inte så konstigt att vi har den där wow-reaktionen på fickor i kläder ändå?
xx Sofia Katarina
